Förfall, vilken skum titel... Det är inte så konstigt som det verkar, jag försöker egentligen bara dra uppmärksamheten till mig... Det är väl egentligen den här lägenheten, min tillfälliga lilla älskade lägenhet i Pempelfort, Düsseldorf, som blir rörigare och rörigare, i vetskap om att jag snart flyttar...
Jag började i maj med en tanke på att regelbundet blogga, men det har blivit väldigt lite tid för det. Det har varit en ganska tuff vår, med mycket att stå i både hemma och på jobbet. Jag är fantastiskt glad att jag tog beslutet att flytta ner till Tyskland, men inte visste jag att det skulle bli så långrandigt med flytten. Jag såg fram emot en vår i Düsseldorf där jag skulle ha gott om tid att utforska och lära mig staden, och samtidigt lära mig tyska ordentligt och komma in i det innan Peter kom ner, maken alltså. Istället har det tyvärr blivit så att jag knappt haft tid att vara hemma i min lilla lägenhet i Tyskland. Känns i ärlighetens namn ganska trist. Istället för att njuta av våren har jag flängt fram och tillbaka till Sverige för att röja, man KAN INTE ta med sig alla saker från ett stort hus till en mindre lägenhet. Självklart kan man tycka, men tyvärr är min make en hamster som inte klarar av att slänga, och jag är rätt bra på att samla på mig speciellt papper själv också. Peter hade i uppdrag att organisera i Sverige medan jag organiserade i Tyskland. Tyvärr kom han aldrig igång med slängandet (förrutom det han producerade under tiden som skulle till återvinningen då, tidningspapper, konservburkar etc - DET försvann i alla fall, tack och lov). När han sedan gick och fick inflammation i blindtarmen och behövde opereras när det var väldigt kort tid kvar tills flyttlasset skulle gå gjorde ju inte saken bättre....
Jag kan i ärlighetens namn säga att jag är VÄLDIGT trött på att åka till Sverige nu, speciellt bara för att städa. Jag vill aldrig mer komma till Sverige för tråkiga saker, jag vill bara ha kul nästa gång!!! Vi har inte ens hunnit ha utflyttningsfest på grund av hur det körde ihop sig på sluttampen, väldigt tråkigt! Jag får försöka komma upp till hösten och då ha "farvälfest" på någon skojig pub/restaurang eller så, antar jag. Blir snopet när man inte ens har tid att säga hej då! Å andra sidan har jag velat flytta länge så mentalt var jag utflyttad för evigheter sedan... Jaja, när det blir tillfälle att komma upp till Sverige så planerar jag in någonting helt enkelt - tills dess får ni väl komma och hälsa på mig istället!
Så om våren...
Huset såldes i våras, med överlämning den 11 juli (japp, det är nära nu!!!). Det var fint och bra, min tillfälliga lägenhet i centrala Düsseldorf har jag tills slutet av juli. Men sedan blev det att jaga lägenhet. Finns väldigt gott om lägenheter i Düsseldorf, men man vill ju hitta rätt. De första jag tittade på låg antingen nära kyrkor (katolska kyrkor som ringer stup i kvarten) eller nära stora vägar. Inte bra... Eller så saknades balkong eller någonting annat som kändes väsentligt. Det är ju ingen panik, eller var inte, jag visste att jag kunde bo kvar här tillfälligt om så skulle vara, men problemet hade förståss varit att få plats med alla möbler - man har en del när man bott i ett relativt stort hus...
Det är för övrigt eftersom vi bott i hus som balkong känns absolut nödvändigt. Vi köper inte nu utan hyr, men varför sänka kraven för det, speciellt som det finns mycket ledigt?
Husmarknaden i Tyskland ser helt annorlunda ut, bland annat eftersom tyskarna själva inte är så mycket för att köpa och sälja utan här köper man för livet. Har man väl köpt en lägenhet och betalat dyra mäklaravgifter (javisst, det är köparen som som regel betalar här!!!), inskrivningsavgifter och så vidare vill man inte sälja utan man hyr ut - och eftersom man ÄGER sin lägenhet, inte bara rätten att bo i den som i Sverige, så gör man som man själv vill, och det är därför det finns en stor marknad. Å andra sidan är det en del annat som är skumt i Tyskland, t ex det faktum att de flesta lägenheter saknar kök... Eller ja, det finns ett rum som påstås vara kök men oftast är det bara vattenledningsstumpen och avloppsledningsstumpen som skvallrar om att det skulle kunna vara ett kök. ALLT är bortplockat! Det är inte som i t ex Norge där vitvarorna ofta saknas, ALLT är verkligen utplockat! Och nytt kök är det runt 8 veckors väntetid på, som regel... Så det gäller att ha lite tid på sig...
Hur som helst, när jag hade börjat få koll på juni-schemat insåg jag att det började brådska med lägenhet, det är svårt att leta lägenhet på distans och jag skulle vara borta stort sett hela juni... Lägenheterna jag tittat på fram tills början av maj hade alla legat dumt till, eller så hade det varit något annat galet. Det var en lägenhet som jag funderade ordentligt på i alla fall, en härlig fyra, visserligen med pyttekök, men med två balkonger och dessutom var lägenheten helt nyrenoverad och jättefräsch, även om den låg precis vid kyrkan. När jag väl kontaktade mäklaren hade den dock redan gått.... Och nu var det plötsligt tunnare med lägenheter. Stress!!! Naturligtvis ville de flesta ha klart med hyresgäster och inte jaga över sommaren!!!
Var och tittade på en jättefin etagelägenhet som låg högst upp i ett hus. Alldeles för dyr hyra och inte tillräckligt med rum egentligen, men ett underbart öppet kök och även den två balkonger, en med morgonsol och en med kvällssol. Dessutom ingick faktiskt kök! Hyran hade vi utan problem kunnat fixa på två men jag vill att det ska kunna gå att fixa den på en person i nödfall och ändå ha pengar över för att ha kul, känns viktigt ifall någonting skulle hända, speciellt som det inte är klart vad Peter ska pyssla med i det långa loppet här nere ännu. Alla som känner mig ordentligt vet att jag är rätt "om mig och kring mig", jag gillar helt enkelt att täcka för alla eventualliteter. Jaja, den lägenheten var jag hur som helst sugen på att ta - problemet var dock här att det var heltäckningsmatta. Jag VILL INTE ha heltäckningsmatta... Tidigare hyresgästen föreslog att jag skulle prata med ägaren om att få den utbytt, och vi inledde faktiskt förhandlingar. Dock dröjde det med svar. Tack och lov ska jag väl säga så här i efterhand...
Medan jag förhandlade med ägaren till den tidigare lägenheten tittade jag på annat. Bland annat tittade jag på en lägenhet på ¨Münsterstrasse" här i Düsseldorf. Stort sett hela huset skulle få nya hyresgäster på grund av en tidigare vattenskada som hade tagit tid att reparera visade det sig. Lägenheten av därför nyrenoverad och i fint skick. Jättetrevlig, även om köket var i minsta laget (Tyskarna verkar inte gilla stora kök...), och balkongen var också lite liten. Nackdelen var dock att den låg vid en vältrafikerad gata - men fönstren här är som regel väldigt bra så det hade gått att lösa. Dock tipsade mäklaren mig om att han också hade en annan lägenhet i södra delen av sta'n, en lägenhet som skulle motsvara mina krav (balkong, minst 100 m2 och helst större, absolut minst 3 rum), han föreslog att jag skulle titta på den. Och jag lät mig övertygas.
Under tiden hade jag utökat mitt sökområde och även börjat kolla efter treor, vilket jag inte gjort tidigare. Det visade sig dock att en annan mäklarfirma hade en lägenhet i ungefär samma område så jag lyckades boka in tid med båda mäklarna samma eftermiddag. Jag började med den första lägenheten, den som jag fått rekommenderad av en av mäklare (annars sökte jag via nätet,
http://www.immobilienscout24.de/). Jag kom dit i god tid, och stod utanför på gatan och läste en bok i väntan på mäklaren.
När han väl dök upp knatade vi upp i trappan. Läget hade jag redan kollat in, och likaså fått koll på grannarna lite grand - inklusive en stor brunråtta som uppenbarligen bodde något kvarter bort - men de finns ju i alla storstäder, och den här bodde i alla fall i en park ;-) Verkade vara ett bra område, det fanns en liten butik med medelhavssortiment (oliver, turkisk yogurt och andra väsentligheter) runt hörnet - så jag var väldigt positivt inställd. Men trapporna var tuffa, det var de... Men när jag klev in i lägenheten glömde jag allt det. Den var underbar! Köksområdet/vardagsrummet var stort och rymligt, balkongen stor och fullkomligt ljuvlig, med kvällssol, badrummet fräscht och STORT, och sovrummet hade snedtak och var jättefint. Det var bara det tredje rummet som hade ett problem... Det var dock ett stort problem... Det fanns inte! Vad jag tittade på var alltså en stor tvåa på 127 m2. Inte "minns en trea". JAg som kommer från ett stort hus, flytta in i en tvåa. Tror inte det... Vad jag behöver är inte nödvändigtvis kvadratmeter, det är rum. Vi behöver plats för att leva - jag avskyr att behöva glo på TV när jag inte själv väljer det, t ex. Och med en man som har en affär med TV:n och bor framför den (och dessutom behöver den i framtiden som ett medel att öva tyska) är det som att bädda för katastrof - antingen skulle jag behöva spendera all tid i sovrummet eller så får jag sparka ut Peter när jag vill t ex sitta och läsa. Snacka om "road to destruction". Man känner sina svagheter och man är ju dum om man sätter sig i en situation som man vet inte funkar. Jag som t om hade en trea när jag bodde själv senast har ett behov av ett eget rum, ett arbetsrum. Dessutom behöver vi ju ha plats för eventuella gäster - jag hoppas vi kommer ha många. Det behöver finnas rum som kan dubblera som gästrum, helt enkelt. Jaja, min besvikelse var stor - och nu började juni dessutom närma sig...! Jag beklagade mig för mäklaren och visade pappren där det stod att det skulle vara en trea och han försvarade sig med att det stod fel - detta trots att jag uttryckligen förklarat för honom att minst tre rum - vardagsrum, arbetsrum och sovrum - var absolut krav. Han trodde väl att jag inte skulle kunna motstå lägenheten bara jag såg den, antar jag...
Hade fortfarande chansen på lägenheten på Münsterstrasse, men nu var jag på väg till nästa lägenhet, i Unterbilk. Ringde maken och beklagade mig, men kände samtidigt att om nästa lägenhet var OK

skulle jag ta den - det fick bära eller brista. Eftersom vi inte skulle köpa går det ju alltid att flytta (även om det är surt att behöva betala mäklararvode igen... Man betalar nämligen också när man hyr. Konstigt, borde väl vara den som hyr ut och alltså tjänar pengar som betalar...?). Jag vandrade alltså bortåt lägenhet nummer två. Alldeles för tidig var jag så jag tog tid och kollade runt. När jag upptäckte en sushirestaurang vid ena änden av gatan blev livet plötsligt roligare igen :-)
Och så blev klockan dags för visning och mäklaren dök upp. Lägenheten låg en trappa upp (och jag som kom ihåg det som att även denna skulle vara en takvåning???) men jag föll som en fura för den. Vita målade strukturtapeter som i stort sett alla tyska lägenheter, mörkare trägolv, ett kök som INGÅR (förrutom kyl/frys), en liten balkong, och så, som pricken över i, en stor, ljuvlig terrass!!!! Det lustiga var att den här lägenheten också annonserades som en trea, men på grund av layouten med köket etc är det mer en fyra. Ett av de stora rummen, det som vetter

mot gatan, är ett köksvardagsrum, på något sätt. Ett öppet kök som liksom leder in i ett vardagsrum, ungefär som i Kungsbacka, fast inte så stort. Så där kommer finnas matsalsbord, vitrinskåp och sittgrupp. Sovrummet är relativ stort, det finns ett vardagsrum (dock ingen separat hall, på amerikanskt vis kliver man direkt in i vardagsrummet men det är OK, det är inte så ofta snöslask etc i Düsseldorf), och ett perfekt arbetsrum dessutom. Badrummet är dessutom också det stort och härligt! Ljuvligt! Sovrum, badrum och den lilla hallen utanför badrum/sovrum, den som leder ut på terrassen, har extrahögt och härligt i tak, de andra rummen "bara" lite högre än vanlig svensk standard.